Heingeborgen - Heinge nära Lövestad

Nu var det 1917. På västfronten är dagarna sig lika. Oktoberrevolutionen bryter ut i Ryssland.  John F Kennedy föds i Massachusetts. I skånska Heinge byggs en praktfull skola.

Det är en roande tanke, och en smula ironiskt, att den respektingivande borgen, där bygdens barn bibringats sina första lärospån, fått stå i skamvrån och smakat rottingen, en mansålder senare skulle bli hem åt ”den vulkaniske, surrealistiske romanförfattaren” och hans hustru  ”den surrealistiska andliga visionära målarinnan”,  som Heingeborgen senaste ägarpar benämnts i  något sammanhang. Här fann de för ett kvartssekel sedan en ståndsmässig boning och arbetsplats, efter ett minst sagt kosmopolitiskt liv med hållplatser i Malaga, London och Tucson, Arizona. Och slutligen, den gamla skolan i Heinge, Färs härad.

Och om Österlen har Glimmingehus, så har Färs Heingeborgen – inga jämförelser i övrigt! Och har landskapet varit litterär hemvist åt bland andra Fritiof Nilsson Piraten och Jacques Werup, så var det också författaren Sture Dahlströms, under mer än tjugo dynamiskt produktiva år.

Ur en intervju av Henri Högberg i tidsskriften ”På Österlen” saxar jag några rader:

-Här i denna väldiga labyrintiska borg (Heingeborgen strax utanför Lövestad) ryms en motsägelse. Du förefaller så ovanligt fri i ditt skrivande –och så detta enorma hus som tycks som en fästning. Ett skydd mot omvärlden?

- För mig innebär Heingeborgen rymd och ljus och luft. Här kan man andas. Och flyga en runda i salarna när ingen ser det. Den gamla skolans tegelarkitektur och oerhörda tyngd hjälper till att förankra min lätt kaotiska personlighet vid verksamheten och jorden. Dessutom utgör byggnadens tjocka murar ett effektivt skydd mot TV och massmedia vars ambitioner tycks vara att göra landets författare till dansande cirkuspudlar i underhållningsmenageriet.

Labyrintisk är ordet. Jag stiger in genom den gamla magisterbostadens vackra pardörrar, går genom det ljusa, stora vardagsrummet, kikar in i bibliotek och kök – (modell äldre, men funktionsdugligt!). Uppför trappan till – sovrum och arbetsrum. Ut på vinden, till ateljén, vidare in i nästa lägenhet med tre rum och kök. Nedför den bastanta stentrappan, genom de stora skolsalarna där ljuset strömmar in genom höga fönster...

Det tar en god stund, trots relativt hyfsad orienteringsförmåga, att faktiskt hitta i det jättelika huset! Men känslan av att ha gått vilse, framkallar inte något ångesttillstånd. Tvärtom - lustigt nog finns det en känsla av hemtrevnad, trots husets volym. Och apropå volym; Den store författaren trängde in sig i en skrivarlya, inte särskilt mycket större än en ordinär garderob, medan den målande hustrun tog skolsalen på ovanvåningen till ateljé, de två stora salarna på bottenvåningen fick tjänstgöra som gallerilokaler. . Särskilt vid konstrundan under påsken, då husets härskarinna ställde ut sina verk. Då kunde också författarens talrika fans få träffa sin idol: ”That´s the only time the old baboon shows his ass” som Sture själv uttryckte saken!

Huset är minst sagt imponerande, och befinner sig till sin karaktär betryggande långt från modernt ”papplådebyggeri”. Och en tanke slår mig efter rundvandringen: Skulle det ens vara möjligt att uppföra ett liknande praktbyggnadsverk idag? Finns det överhuvudtaget snickare och murare som skulle kunna? Finns fortfarande så goda material? Och hur mycket skulle det i så fall kosta??

Hur som helst kan man göra mycket annat än att måla, skriva, skulptera och spela jazz (vilket varit de hittills förhärskande
sysselsättningarna!) i det stora huset. Man kan tillexempel bara bo! Flera familjer kan dela; – två bostäder finns ju redan.  Med en
del justeringar kan man åstadkomma en tredje och kanske rentav en fjärde! Någon form av kursverksamhet skulle också ledigt få plats. I källarvåningen finns en rejält tilltagen verkstad där man kan snickra och dona eller meka med HD:n eller Jaguaren. Svängrummet är, som sagt, smått makalöst…

Den idylliska, lantliga omgivningen, den frodiga grönskan och det solbelysta läget ger borgen en mjuk och snäll inramning. Ger den trots sin storlek en vänlig och inbjudande uppsyn. Det mäktiga huset står i kontrast mot omgivningens småskaliga jordbrukslandskap. Trappstegsgavlarna ger byggnaden en senmedeltida prägel och vildvin sveper in tegelfasaden i gröna slöjor. Mer än ett tunnland trädgård med lätt parkliknande prägel hör till. Klippta häckar och lövträd av många slag. Odlingsterrasser åt söder, för grönsaker eller vin, rentav! Och cypresserna runt huset doftar medelhav...

Så placera vilstolen i halvskuggan under hagtornsträdet. Häll upp något svalkande i ett vackert glas. Läs en bok av någon artfrände till Sture Dahlström;– Kerouac, Burroughs eller Henry Miller (den sistnämnde var Stures ”penpal”!). Eller kanske väljer Du Piratens lite mindre absurda ”Historier från Färs”? För att kunna rikta sig utåt behöver man stundtals vända sig inåt. Få balans mellan intryck och uttryck. Och som Sture sa: Borgens tyngd förankrar. Rymden ger tanken flykt. Och ljuset ger själen lust...

Heingeborgen f.d skolbyggnad. Bottenvåning ca 300 kvm varav lägenhet ca 145 kvm, två f.d. skolsalar/galleri på ca 45 kvm resp. ca 70 och kapprum m.m ca 40 kvm. Ovanvåning ca 280 kvm varav två lägenheter på ca 100 kvm resp. 60 kvm, f.d. skolsal/ateljé ca 60 kvm och inredningsbar vind ca 60 kvm. Källare med bl.a förråd och pannrum ca 115 kvm och garage ca 70 kvm. Fristående garagebyggnad ca 40 kvm. Tomt, 6.171 kvm.
Pris: 1.900.000:- eller bästa bud