”Lampan ud - mi’attan ingj!”...

... ropar vi för full hals här på Österlen när vinter äntligen blir vår och dagen vinner över natten! (åtminstone gjorde man det för sisådär hundra år sedan...) Eller ”ljusastagen ud - smörmaden ingj!” ”Pigor och dränga’ - gån i dagsljus i era sänga’!” Med ljusets återkomst blev arbetsdagen längre.

Man tände inte den osande tranlampan om kvällen - det vore ju slöseri när det ändå var ljust! Istället utökades det redan digra antalet måltider! Och ska man nu orda om skånsk matkultur måste vi få berätta en liten anekdot, som ger Dig som kommer från främmande socknar insyn i det skånska kynnet - och ni andra känner er som hemma!

Gabrielle Malmberg; Ingress vårkatalog 1999

Historien utspelar sig på ett tåg.

Ett par mannar sitter mittemot varandra. Den ene, tärd och blek, visar sig vara från landet norr om Hallandsås och göingeskogarna, och han sitter och förklarar orsaken till sin magerhet och eländiga tillstånd. Han berättar att han besökt alla specialister och genomgått alla tänkbara undersökningar, men ingen bot eller bättring har kunnat uppnås. Den deltagande skåningen, förfärad över denna pinohistoria men inriktad på det enda förnuftiga botemedlet frågar till slut: ”Har i forrsögt me mad?”

Sådana är vi. Medkännande och rationella på en och samma gång! En österlening har anspråk på tillvaron - en österlening vil ha ”go mad, mied mad, mad i rättan ti’- och så madaro”! När vi nu ämnar utreda detta välbekanta uttrycks sanna innebörd, ber vi vänligen samtliga näringsfysiologer och dietister hålla för ögonen en stund!

”Go mad” som faller österleningen på läppen kan till exempel vara: ” smulekyd, grisaknorrar, spegesill, brännesnuda, rabbemos, buttekalops, murresill, snurreduppa, klenor, drickablanning, trollemos, gräddehorn och fittemadar!”

(Jodå - nog wokas det i de österlenska hemmen då och då- men maten som den lagats av bonapior och kogefruar genom tidens lopp ligger oss ännu varmt om hjärtat!).

Och ”mied mad och mad i rättan ti” då? En liten inblick i måltids-ordningen från Froeda’n (Vårfrudagen) till Mickelsmäss hjälper oss på traven:

04:30 Morronmad - vid påklädningen
05:30 Frokost - före arbetet
07:00 Davre - (Dagvard) en stadig måltid
10:00 Lillemidda’ - hörs på namnet!
12:00 Midda’
16:30 Mi’attan - (Merafton) åts bara under sommarhalvåret!
21:00 Nader- (Nattvard) efter arbetets slut

Förutom dessa sju fanns alltid bröd i stugans ”sters” (kök) där man vid svårartad hunger kunde skära sig en”runtenomskiva”! Och i glyttarnas lommor (barnens fickor) stoppades brödbitar - det vore ju rent förskräckligt om de små liven skulle gå hungriga mellan målen!

(Fullt så sultna är vi kanske inte nuförtiden - å andra sidan slipper väl de flesta av oss bryta sten och plöja leriga stycken med oxar från morgon till kväll...).

Och så var det ”madaron”... Viktig både före, under och efter måltiden! ”Didd e bedre me en liden vellsignad bid, än ett forrbannat stort stitje” kunde det heta. Och ”di gamle” lämnar ett välgörande tips till jäktade börsmäklare och andra i konstant behov av magsyreneutraliserande piller: ”Etter maden må man hälla si’ po kackelonsbänken och blunga litta i skumme”... (efter maten må man lägga sig på kakelugnsbänken och blunda lite i dunklet - om man nu råkar äga en dylik möbel, vill säga!).

Så långt den skånska mathistorien - som vi förstås bara skummat på ytan! Men som Du nu förstår, finns det en traditionstyngd grund till vårt axiom på framsidan, om än det svårligen låter sig översättas till mätbar vetenskap och statistiska diagram!

Hur förräntas hemkokt hallonsaft? Hur är värdeutvecklingen för ett friskt och syrligt äpple som fått mogna på sin kvist i lugn och ro? Och hur ligger det till med kursen för tystnad och fågelsång?
Är det månne ”hausse”nätterna före midsommar?

Kanske är det rentav så att vi behöver mycket mindre än vi tror. Eller vad tror Du?
Prylar.
Apparater.
Såpoperor.
50 olika sorters tvättmedel. Hundratals TV-kanaler.
Zinkgruvor. Skvallerblaskor.
Och allt är superultraplus!

Trots alla ”tidsbesparande” mojänger jobbar vi mer än någonsin! Och vem vill ha stråförkortningsmedel i kanelbullarna, antibiotika i pannbiffarna och genmanipulerad tomatsallad? Va? Ändå finns det!

”Det är pinsamt när folk säger att de inte hinner laga mat. Vi tittar på TV fyra timmar om dan. Det är ju groteskt!” säger kocken och krögaren Melker Andersson på restaurang Fredsgatan 12 i Stockholm. Och från ett annat vackert hörn av Skåneland kommer följande visdomsord från framlidna krögarinnan på ”Rut på Skäret” : ”Har man inte förstånd att göra något riktigt av sitt liv och ta vara på livets delikatesser, så ska man banne mig inte äta gott heller!” (Seriösa matlagare är ofta lite filosofiskt lagda... en och annan fastighetsmäklare har uppen-
barligen också en obändig lust att påtvinga andra sina krokiga tankebanor!)

Med den saken får det vara hur det vill! Alla behöver ett hem. Alla behöver mat. Kanske räcker det med en plats att vara på, en liten täppa att nyttiggöra och nå’t gott att mumsa på för att molnen ska skingras? Hus och mat hör ihop. Därför har vi tagit oss friheten att, högst egensinnigt, plocka några favoritrussin ur den stora och innehållsrika österlenska matkakan. På dessa krogvärldens smultron-ställen sitter du länge och njuter! Och trots att några av dem (krögarna, alltså!) inte ens är infödda har de alla något mycket skånskt gemensamt - nämligen en innerlig och uppriktig mission att dela med sig av det goda i livet. Därför har husen fått samsas med recept och tips på blandade godsaker. Och alla kryddar med tid, kärlek och omsorg. Både om gästen. Och om maten! Så kanske är det dags att omvärdera tillvaron en smula. Du kan börja med ett fint hus. Och en god middag. Lägg för Dig en redig portion - och tag en tugga av Österlen!

Gabrielle

(som står till tjänst med översättning om det behövs!