 |
|
Efter tjugotre roliga, jobbiga, hektiska och prickfria år av husaffärer har det då hänt, det jag inte trodde kunde hända mig…
Men högmod går som bekant före fall.
Jag har blivit varnad av Fastighetsmäklarnämnden.
Först ville jag bara sjunka genom jorden… Men eftersom jag inte tidigare i mitt liv haft för vana att krypa under en sten när det blåser, tänker jag inte börja nu! För den som orkar lyssna vill jag berätta min historia. |
Och då undrar du: "Men vad har hon gjort??"
• Fejkat budgivning?
• Kört med lockpriser?
• Mörklagt information?
• Förskingrat klientmedel?
NEJ - inget av ovanstående! Men varnad blir man väl bara om man gjort sig skyldig till något allvarligt? Något som drabbat en säljare eller en köpare?
Jag marknadsförde "Gula villan"
- vilket Fastighetsmäklarnämnden ansåg stod i strid med god
mäklardsed, av skäl som följer nedan.
Fastighetsmäklarnämndens handlingar är offentliga. Den ur sitt sammanhang ryckta sammanfattningen som finns på tidsskriften Råd & Röns lista över varnade fastighetsmäklare (eller kvällspressens rapportering, för den delen), ger dig inte mycket kött på benen!
Bakgrund
Hösten 2009 bestämde sig Mats (Uppvik!) för att avyttra "Gula Villan", vilken familjen Uppvik ägt sedan 1971. (Vad många av er kanske inte vet är att jag, företagets namn och framtoning till trots, inte tillhör familjen Uppvik!
Min halvsyster Sophie, som ju är Mats dotter, arbetade under några år i företaget. Det fanns ju så många ...”& söner”. Vi tyckte att …”& döttrar” kändes trevligt och bra. Hur som helst lät det mera slagkraftigt än ”Uppvik, dotter & halvsyster”!) Men det faktum att huset en gång varit mitt barndomshem samt att jag i ett senare skede av livet hyrt en del av huset som kontor åt min verksamhet gjorde att jag, i sättet jag utformade objektsbeskrivning och annan marknadsföring, ville tydliggöra för spekulanter och andra den starka koppling som ju finns mellan undertecknad och fastigheten i syfte att ingen skulle bli överraskad eller känna sig vilseledd!
Hur som helst: Att förmedla hus TILL någon närstående är av uppenbara skäl inte tillåtet enligt Fastighetsmäklarlagen! Av sådana tilltag blir det svarta rubriker: ”Mäklare lurade dement åldring, sålde bostadsrätten billigt till sin släkting”. Ungefär så.
Men: att sälja en fastighet som tillhör någon som kan betraktas som närstående är överhuvudtaget inte reglerat i lag! Det bedöms istället av Fastighetsmäklarnämndens ledamöter från fall till fall utifrån vad som vid tiden för bedömningen följer av ”god mäklarsed”.
Praxis i branschen har varit identisk med de riktlinjer Konsumentverket (se nedan) utfärdat beträffande försäljning av närståendes hus eller bostadsrätt.
11.2
Överlåtelse av eget och/eller närståendes objekt Vid marknadsföring av eget och/eller närståendes objekt skall upplysning lämnas om att objektet överlåts från mäklaren eller från honom närstående. I överlåtelseavtalet skall anges att fastighetsmäklaren eller honom närstående är avtalspart.
Utdrag ur Konsumentverkets riktlinjer
Trygg i förvissningen att förmedlingen inte på minsta vis stod i strid med god mäklarsed marknadsförde jag så "Gula Villan". Hur jag gjorde ser du här!
Döm om min förvåning när ett brunt kuvert från nämnden landar på mitt skrivbord! En för mig okänd ”kollega” i Lund hade, som den rättskaffens och pålästa person han måste vara, skickat in en anmälan!
Och då visar det sig att riktlinjerna sedan ett par år upphört att gälla…!
Ridå. Detta faktum var mig sorgligen obekant. Jag bevistade en utbildningsdag i Mäklarsamfundets regi strax efter det att jag anmälts till nämnden. Jag kände mig föranledd att i detta forum ta upp frågan. Det tycktes vara så att flertalet närvarande kollegor inte heller kände till att Konsumentverkets riktlinjer ej längre gällde! Någon tydlig information från om att så var fallet, hade uppenbarligen inte nått någon av oss…
Men stopp! Vänta nu… jag är ju inte närstående?? Nä… Mats och jag är inte släkt. Och att vara mäklarkollegor räknas i normalfallet inte som närstående.
Men av misstag stod jag kvar som suppleant (utan något som helst inflytande över verksamheten) i Mats bolag, vilket äger huset. Min revisor, som prickfritt skött mina ekonomiska förehavanden i snart tjugo år, tog skriftligen på sig ansvaret för förbiseendet. Det hjälpte inte. Skadan var redan skedd. Nämnden ansåg att jag skulle betraktas som närstående och att ”förtroendet för min ställning som opartisk mellanman därmed skulle kunna rubbas”.
Därför blev jag varnad!
Då ställde jag mig frågan huruvida någon köpare eller säljare kommit till skada – eller skulle kunnat skadas - av mitt misstag.
Så här skrev jag till nämnden: ”att jag är osedvanligt väl förtrogen med fastigheten torde väl snarast gynna en tilltänkt köpare. Incitamentet för att från min sida tillhandahålla ofullständig, missvisande eller felaktig information om fastighetens beskaffenhet är svagt, för att inte säga obefintligt, i synnerhet som mitt nuvarande kontor är beläget som allra närmsta granne!
Att få en missnöjd och besviken köpare på andra sidan avenbokshäcken vore inte en situation att trakta efter. Verksamhetens goda renommé (livsviktigt för ett välkänt företag på en liten ort), upparbetat under snart 40 år och med undertecknad ombord sedan snart 25 år skulle ju därmed kunna vara i fara”.
Det hjälpte inte heller. Varnad.
Nu sätter jag min tillit till att de av er som känner mig vet att jag, inom ramen för min förmåga, alltid är beredd ”to walk the extra mile” för att åstadkomma ett, för alla parter, gott försäljningsresultat.
Nota bene: "Gula villan är självfallet inte längre till salu genom undertecknad! Mats Uppvik har valt att för försäljningen anlita fastighetsmäklare Kristina Bertilsson på Mäklarhuset i Simrishamn.
Gabrielle Malmberg, VD Uppvik & döttrar AB
gabrielle@uppvik.nu
|
