|
"Illusionernas årtionde har det kallats. Det glada tjugotalet. The roaring twenties. Jazz- och gindecenniet. Emancipationens tidevarv... Kriget var över. Depressionen hade ännu inte drabbat världen.. Den unga Greta Garbo reser till Hollywood. Författaren Scott Fitzgerald skriver epokromanen ”The great Gatsby”... Året är 1925.
Samma år byggde Patron Holsts dotter sitt hus vid Tommarpsåns mjuka böjar. Katarina var hennes namn. Men sedan tiger källorna... Vi kan bara ana att hennes utblick sträckte sig långt över Österlens horisont. Flög högt över den skånska myllan. Det är ett märkvärdigt hus. Egendomligt självständigt. Oberoende av omgivande byggnadstradition. Kanske är inspirationen hämtad från Carl Larssons Lilla Hyttnäs i Sundborn. Kanske från Ellen Keys Strand vid Vätterns vatten...
Stram form. Romantisk stämning. Ljus och rymd.
Sängkammaren fick balkong och rosenmönstrade tapeter. Salen handmålade blomsterschabloner mot pompeijanskt rött. Sedelärande sentenser i sirlig stil över dörrposterna. Och trappan med vänliga steg mot långa kjolar... Värmesystemet med präktiga element på nätta fötter var traktens första. Och köket fick rinnande vatten och galvaniserad diskbänk. Skräddarsydd inredning i pärlspont. Tallrikshylla. Kryddskåp. Spiskammare. Serveringsgång. Piga och kokerska fanns säkert. Kanske chaufför till T-forden? Trädgårdsmästare till den stora parken. Herrskap och tjänstefolk... Sedan stannade klockan...
Tiden är tidlös i glömda rum. Nötta plank i kökets flit. Färg som flagnat. Fernissa som mattats. I trädgården har scilla och vårstjärna fått breda sig ifred. Äppelträdet blommar än, fastän det fallit till marken. Bland kungsängsliljor , poetnarcisser och ljuva förgätmigej finns bleka spår att följa. Två blodbokar står i givakt, flankerar flaggstångsfästet. Stilla flyter ån. Kaffegrottan övervuxen. Almsly. Nedfallna träd. Ogenomträngliga snår. Men man anar formen. Krattade grusgångar. Rosenkvarter. Köksträdgård..."
Gabrielle Malmberg anno 2000 |
