Vid havet - på Norrekås
Det sena 1800-talets unga konstnärer sökte motiven och ljuset. De reste till Paris och Lofoten. De reste till Ravello och Skagen. Och de reste till Österlen, där de fäste hav och hallasten, sand och hedar på skissblock och kanvas, hyrde in sig hos fiskarbefolkningen och drog ut i naturen med staffli och palett…
Kusten och havet. En ren och enkel byggnadstradition, mest grundad på avsaknad av ekonomiska resurser. Runt de danska och sydsvenska kusterna var livsvillkoren kärva. Och för en mer mondän och välbeställd publik ansågs såväl Skagen som Österlen som avlägsna, ålderdomliga platser. Friluftsmålarna ”upptäckte” Österlen. Eller, som författaren Tomas Löfström skriver i essän ”Bilden av Österlen”: ”Landskapsmålarna gav provinsen identitet” Konstnärerna gav ett glamoröst skimmer åt de små grå fiskelägena, tolkade dem i lysande, levande, vibrerande stämningar.? Företrädarna för den nordiska impressionismen, inspirerandes av sina franska föregångare. Och samtidigt som Vincent Van Gogh målade solrosor i Arles och Sören Kröyer fångade Skagens stränder i ljusskimrande kolorit, skildrade Karl Aspelin livet längs österlenkusten. Vid samma tid, kring 1890, byggde Martin och Cecilia sitt hus vid strandkanten på Norrekås.
Gabrielle Malmberg |
